Eftersom jag nu börjar skymta ljuset i tunneln och vet att förlossningen ändå är relativt nära förestående så har alla mina nojiga tankar börjat hopa sig. Mycket av nojorna har ju såklart sitt ursprung i att förlossningen är i annalkande och handlar om den. Jag nojar över att det ska gå för fort, att jag inte hinner in på BB, att jag måste föda i en taxi. Att jag brister och behöver blod fast inte är i närheten av medicinsk vårdpersonal. Jag nojar att det ska ta för lång tid, att bebisen ska få syrebrist eller födas död. Ibland nojar jag att det är fullt på alla BB och att jag får kuska runt mitt i värkarbetet med mobilen i högsta hugg och söka annan födsloplats.
Men vet ni. Mest av allt så nojar jag att Matte är bortrest på jobb när det väl bär av (Man kan ju faktiskt inte VETA när det väl händer!) och att han har telefonen på ljudlöst och inte svarar. När det sker på natten. Det händer ju alltid på natten? Samma sak med Vilmers pappa Jimmy. Tänk om han också har telefonen på ljudlöst och sover gott när jag ringer och vill be honom hämta Vilmer. Idag är det ju verkligen inte bara att slå en signal och lita på att folk svarar. (Jag menar, jag har ju själv på ljudlöst vissa nätter…) Jag tycker att det känns väldigt olustigt att kanske måsta föda ensam med en Vilmer i väntrummet. Antagligen kommer det inte alls se ut så här. Men det här är mina farhågor. Mina nojor. Ni andra som har fött eller ska föda. Hur går tankegångarna för er?
Mina två prinsar sover gott. Och hårt. Det gör också Goding…
Du får ha det fint Sandra så hoppas jag att vi hörs av 🙂 Vet inte om du missat min nyare Facebook jag gjorde för 2 år sedan som jag nu mer använder men går in på den gamla ibland av nyfikenhet då jag också ser händelser från dig 🙂 Du får om du vill, lägga till den nyare 🙂 Mina mellannamn finns med när jag söker. Finns på instagram med (följer dig om du inte sett), går under namnet jencecna. Ha en underbar sommar! (Antar dock att denna värmen gör en del när man är gravid) Kram 🙂
Såg nu mina stavfel, typiskt mig… Men jag skriver med mobilen.
Hej Sandra, Jenny här (Partille) 🙂 Har varit väldigt dålig på att läsa bloggar senaste tiden så jag tänkte att jag skulle läsa lite här 🙂
Det är nog naturligt att man oroar sig, det ligger ju i vår natur, bara det inte blir till överdrift men det tror jag inte
När min mamma väntade mig så var det personliga saker som gjorde att hon inte mådde så bra i alla lägen och den stressen hon hade påverkade mig väldigt mycket under graviditeten, det påverkar mer än vad man tror, men då ska det nog vara väldigt jobbiga saker det handlar om som jag inte tar upp här.
Jag föddes 5,5 v för tidigt och jag var också nära att få syrebrist men jag klarade mig då jag på en gång (tyvärr) fick dras från mamma för att läkarna fick ta hand om mig. Jag kände bara att jag ville dela med mig av det här och hur det var när jag föddes 🙂
Det är så kul sen när man ser när ett barn utvecklas utifrån sin individ hur och hur olika personligheter alla barn har och vad som rör sig i deras huvuden 🙂 Jag har jobbat en del som vikarie inom barnomsorgen så det är mycket man analyserar och tar del av. Jag har jobbat med barn som inte har det så lätt och de som är mest bråkiga kan också ha ett hjärta av guld och det finns anledning hat oftast varför de reagerar som de gör. Detta jag skrev nu har ingen koppling till det du skrev men jag ville bara utveckla ämnet mer genom att förklara hur kul det är med så olika personligheter på barn.
Lycka till med förlossningen, det kommer gå bra 🙂 Stota kramar!!!
Men hej där! Vad kul att höra av dig! Intressant att läsa hur du kom till världen! (Jag skulle inte ha något emot att föda nu direkt, och då skulle den här plutten komma ut även den 5,5 veckor för tidigt!) 🙂 Jag tror också att allt ska gå bra, det är det bästa att jobba in mentalt! 🙂 Inte tänker jag på dina stavfel inte, det är andemeningen och innehållet som är det väsentliga! Kram på dig rara Jenny
Har bf 12.9…tänker inget alls om förlossningen, jo att det går lika bra som sist för snart tre år sen (har en tjej född 14 sept). BB är 5min bort med bil så det blir nog ingen bilfödsel iaf. Är mer säker denna gång, att jag vet vad jag ska reagera på för signaler då det är dags. Ta inte ut nåt i förskott! 😉 Stort lycka till!
Åh vad skönt för dig att du kan känna dig så cool! Själv vetjag ju inte hur en förlossningsstart känns så jag är lite mer orolig… 🙂
Jag födde min näst yngsta dotter ofrivilligt hemma med min mor som ofrivillig barnmorska,min dotter var 16 dar tidig och kom mitt i natten,jag hann aldrig tänka på att jag skulle föda eller vad som kunde gå fel för hon var ute på 20 min,min äldsta dotter stensov,trots att jag tyckte jag skrek så hela huset hörde,ambulansen var på plats 3 min efter jag fött och vi fick en trevlig resa in till SU.Det kommer gå bra för dig Sandra <3 🙂
Åh herregud vilken historia! Är det inte märkligt att det för oss ter sig så konstigt, just det förloppet du beskrev när det för två-tre generationer sedan var standard?! Bra jobbat hördu och vilken cool berättelse att ha med sig! 🙂 Kram på dig
Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. det var lixom enklast så och kunde inte bli värre än så… Jag var panikslagen och livrädd, men bara fram till ett par veckor innan. Där nånstans var jag så trött på magen att det fick gå lite som det villa bara ungen kom ut. Å allt gick ju bra, både andra och första gången.
Skönt att höra! Jag tycker jag är less nu men jag är fortfarande nojig. Så jag ger det väl någon vecka till. (Har bara sex veckor kvar!)