37 dagar kvar…
Just nu tycker jag att tiden sniiiglar sig framåt, så sakta, sååå sakta… Zzz…
37 dagar är ju inte så mycket men ni vet ju, det kan lika gärna bli 51 dagar. Suck. Jag hoppas verkligen att den snart känner sig bakad och redo att avnjutas! 🙂 Med lite flax knackar du på redan om 23 dagar?! (Eller 16!)
Jag är helt manisk när det kommer till förlossningar nu, läser förlossningsberättelser på löpande band, trakasserar mina vänner som har fött två barn hur deras andra förlossning var. Det märks att man mentalt verkligen ställer in sig och förbereder sig för vad som komma skall.
När jag kommer tillbaka ner till Stockholm ska jag packa BB-väskan så den är klar. Min mamma och pappa packar Stockholmsväskan samtidigt. När jag ringer till dem och säger att nu är det dags, nu åker jag in på BB, då slänger de sig i bilen och åker ner till Stockholm. 🙂
Jag oroar mig fortfarande för en del logistik, mest att jag inte får tag på folk och måste lösa Vilmerfrågan mitt i ett besvärligt värkarbete eller att Matte inte går nå på telefonen och att jag får åka in ensam och föda. Jag har ingen lust att ta en taxi med Vilmer in till BB själv. Men jag kan väl tänka mig att barnmorskorna har varit med och sett alla scenarier. Det löser väl sig trots allt.
Har alla era förlossningar gått helt planenligt? Har ni alltid fått tag på era karlar? Och hur har ni löst tidigare barn-frågan?
Såg några bilder på mig när jag och Matte precis hade träffats. Det är lite skillnad mot nu. Hahaha.
Före:
Efter:
Notera mina ytterst chica stilsäkra stödstrumpor som går att skönja i de enda skor jag för tillfället kan ha… Jag är en sådan fashionista. Haha!
Första barnet så gick vattnet och då fick min pappa skjutsa in mig (fadern till barnet var out of the picture) men det sattes igång två dygn senare först.
Nu med andra barnet va jag lika nojig som du, tänk om jag inte får tag på dom jag måste ringa osv. Skräckscenariot va att måsta ringa taxi/ambulans och åka in själv med 2,5-åringen hängandes kring halsen! Men allt gick bra, värkarna (som jag avfärdade som förkänningar) kom under eftermiddagen, ringde min pappa när jag hämtat sonen från dagis och handlat (måsta stanna längs vägkanten påväg hem från butiken pga kraftig värk, ändå avfärdade jag det som förkänning, haha!) o bad honom leka med sonen en stund medans jag lagade mat och vid middagen började min pappa tycka att jag skulle klocka värkarna och då konstaterade jag att det va 5-8 min mellan varje värk som varade en minut. Smsade sambon att vi kanske behövde åka in till kvällen och han svarade att han skulle komma hem snart. I samma veva så eskalerade värkarna ordentligt och jag skickade ett kort och koncist ”kom nu.” Och han kom inrusandes strax därefter så vi kunde åka 🙂 allt ordnade sig och det kommer det göra för dig med! Barnmorskorna är vana vid alla möjliga situationer så vad som än händer kommer det gå bra 🙂
Hej, pappan MÅSTE gå att nå. Till och med min man (som normalt inte har telefonen med/på) var med på noterna nära BF-datumen. Men det startade när han redan var hemma. Vi hade grannarna som back-up om barnvakten inte hade hunnit komma, men dom hann. Det mesta tenderar att lösa sig. Min andra förlossning var 100 gånger bättre än den första, mest för att jag var förberedd på ett helt annat sätt. Men det gick fortare, så var beredd på det. Hoppas att allt funkar fint för dig/er med!
Kram Linda