Svårt med ställningar

Det är obekvämt att stå.
Det är obekvämt att gå.
Det är obekvämt att sitta.
Det är obekvämt att ligga. (Ja. I dubbel bemärkelse.) Jag kan inte sova på mage, inte på rygg, sover jag på sidorna så domnar händerna, vaderna krampar och det smärtar i ljumskarna. Allt är tamejtusan obekvämt.
När jag ska böja mig ner för att plocka upp något får jag göra det extremt bredbent och böja knäna utåt, graciöst likt en padda. När jag ska ta mig upp ur soffan brukar det funka som bäst på fjärde försöket eller om någon baxar upp mig. Å-hej, å-hej, ååååh-hej!
Min brorsa tjyvfotade mig när jag satt lika tjusigt som Grace Kelly… möjligen gjorde när hon var 11 månader med blöja i sandlådan. Som en bäbis.