Sjukstuga

Vilmer vaknade inatt och kom in till mig och var jätteledsen. Han hade fått ont i örat. Stackarn. Jag kommer så väl ihåg när man var liten och hade ”örstöngen” som det kallades hemmavid. Det var en pina. Jag kom ihåg att man kunde inte låta bli att gråta av smärtan, vilket gjorde att det sprängde ännu värre. Jag bäddade ner Vilmer bredvid mig, gav honom nässpray, doppade en tuss fetvadd i lite alsolsprit lade den i örat, tog på honom en varm mössa och gav honom en alvedon. De munsönderfallande är toppen, verkar fort och är inte så äckliga. Sedan andades jag med jämna mellanrum i Vilmers öra, varm luft. Särskilt mycket sömn har det inte blivit inatt men vi får knoppa lite under dagen istället. Vilmer ligger nu blek och sladdrig och tittar på film på ipaden, han har feber och hosta, öronvärken börjar klinga av så smått, han dricker jättebra men vill inte ha något att äta. Kanske lite godis sa han. Så jag ska kolla vad som finns hemma. Är man sjuk så ska man få det man kan tänkas pilla i sig. Han tror att han kan kanske äta tre sushibitar och lite misosoppa också. Det är hans älsklingsrätt. Så jag ska åka iväg och köpa det lite senare. Nu vill han bara ligga bredvid mig, så jag ligger här och gosar med plutten.