Hurra! Hurra! Hon blir tre veckor ida’! Jag skulle väl kanske inte säga, ”tänk vad tiden går fort!” för de här tre veckorna har inte gått särskilt raskt. En hel vecka utav de tre bodde vi ju på sjukhus och den veckan kändes som tre veckor i sig… Och jag kan heller inte säga att man ser jättestor skillnad på henne nu av dessa tre veckor. Möjligen att hon nästan ökat ett kilo. 🙂 Men jag är oerhört glad för dig lilla pyre och blir alldeles varm i hjärtat varje gång jag vaknar till på nätterna och ser din lilla korvkropp bredvid mig! Jag kommer knappt ihåg den här tiden med Vilmer så rimligtvis blir väl det här också en era som kommer att höljas i visst dunkel.
