Åldern spelar ingen roll.
Jag hade en kompis när jag var liten. Anna Jonsson, då 73 år. Jag var väl drygt åtta år när jag började gå och hälsa på henne. Hon bodde en kilometer från mig, på sommaren gick eller cyklade jag dit och på vintern tog jag sparken. Hon dukade alltid upp till kafferep. Kokkaffe från vedspisen, finkopparna där vi drack både på bit och på fat, flera sorters kakor som hon hade bakat av hemkärnat smör! Jag spädde ut kaffet med mjölk, ibland hade hon hemkokt rabarbersaft men oftast var det kaffe. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hon lärde mig att väva!
Idag har Vilmer ärvt min kompis Anna. Hon fyller 100 år i höst och bakar inte lika ofta men stickar fortfarande strumpor till Vilmer och bjuder lika frikostigt på kaffe.
Anna hör lite sämre nu, -fast Vilmer hör hon minsann. Så Vilmer pladdrar på han och Anna skrockar förnöjt.
Fint va!
Bra kompisar trots 93 år i åldersskillnad!
så fint:)
Visst är det! De är ju så gulliga ihop att man dör ju! 🙂 Kram på dig!
Så jädrans fint!! Vill bara hoppa in i bilden o mysa me dom:D
Jag veeet! Det var svårt nog att bara befinna sig BAKOM kameran! 🙂
Vad fint!
Just nu har jag en bloggtävling i min blogg där du kan vinna en fullproppad babybox med produkter från bla Dr Brown, klädpaket från Libero, Me&I, en blöjtårta och mycket mer!
Allt du behöver göra är att dela en bild på instagram 🙂
Här finns mer info om vad du kan vinna och hur du tävlar om du skulle vara intresserad!
http://mammaemelie.vimedbarn.se/vill-du-vinna-denna-fullproppade-babyboxen/
Hade hon läst ut ”hundraåringen som klev ut…” ännu när ni var dit?
<3
🙂
Japp! Hon är ju för rolig alltså. Är det någon som skulle kunna ta sig för all gallimattias som den boken dessutom handlar om så är det definitivt hon! 🙂