Blodapelsiner, ny craving?
Publicerad,
Jag köpte tre kilo blodapelsiner. Bara en sådan sak är ju lite överdriven. Tre kilo liksom? Jag har redan satt i mig fyra. På ett bräde. I ett nafs. Något säger mig att det här inte hör till en normal konsumtion, alltså får jag anta att jag har graviditetscravings på just blodapelsiner.
Min mamma pratar sig alltid varm om blidapelsinerna från när hon var liten, hur djupt röda de var och söta. Hon säger att det inte går uppbåda motsvarande kvalisort idag. 🙂 Ni vet, det var bättre förr-tugg. Men jag är inte så säker. Tre kilo köpta och fyra konsumerade talar sitt rätt tydliga språk säger jag.
Blir du avundsjuk nu mamna?! 🙂
Det här är något för den fingerfärdige! Kul va?!
Dessutom är de ju också MINDRE,alltså de har blivit mindre av allt i dagens blodapelsiner…..det enda som förmodligen blivit mer då,är väl giftbesprutningen…..Men mina blodapelsiner höll måttet minsann när jag var liten,dessa inköptes i stora trälådor på 10 kilo som var inlindade i paraffin papper med en tjusig pinuppa på bild,vilket skulle göra smaklökarna riktigt upphetsade redan innan själva avskalningen och njutningen blev till den munorgasmen som utlovades,ja natuligtvis var det inte denna uppfattning jag hade då som barn av apelsinens förpackning,minns bara att de var ”himmelsk” goda och söstra mi och jag brukade nog klämma ner några kilon var,tills våran mor insåg,att i vår konsumtions takt skulle lådan snart vara tömd på innehållet och fick stränga förhållnings order om att en om dagen räcker….något som inte föll väl ut för modern,när vi själva var rådiga att dupera och beklaga oss för pappa som inte hade hjärta att neka oss vitaminer.