Ja, alltså bara namnet ”Blodmåne” låter ju så dramatiskt och häftigt att man odlar ju nästan klövar, bockhorn och ragg bara man hör benämningen! Som att maffig körsång och pukor skola skalla bara man öppnar ytterdörren och går ut i ljuset av blodmånen. Jag har ju läst överallt om fenomenet som dessutom skulle toppad med att blodmånen även var en supermåne, samtidigt?!
Så jag ställde klockan. Okristligt tidigt.
Och kollade upp väderleken, vilken skulle vara gynnsam när detta unika fenomen skulle korsa mitt öde.
Sagt och gjort. Jag klev upp, klädde mig ytterst märkligt i brist av ljus i sovrummet. Kan förtälja att basen utgjordes av en morgonrock, en bomberjacka och rockade sockar. Jag väckte Vilmer som var tokpepp och typ trodde att med blidmånen skulle någon slags fantasyhistoria komma med på kuppen och vi gick ut. Bara det att det var rätt rejält mulet. Ingen blodmåne i sikte och skitkallt om benen. Två mosiga sömndruckna nyllen får ni här.
Jaha. Vi gav det ytterligare en kvart innan Vilmer uttråkat utbrast ”Nä, jag vill inte kolla mer på en trött gammal måne!” och vi gick in. Jag googlade och såg att det bara varit supermånen vi fått se. Som inte var super någonstans. Tanken föresvävade att jag på nytt skulle ställa väckarn två timmar senare men gav upp. Hade skitsvårt att somna om och har varit skitseg i skallen idag. Snuvad på konfekten rent av. Var det någon av er som faktiskt såg blodmånen? Min mamma hade sett den och var sååå impad. Suck. Jag tröstar mig med att det bara är 18 år tills jag får nästa chans. Då är jag 54 år. Och Vilmer 26…
