Sandra Dahlberg Klimpfjäll

I vanliga fall brukar myggen vara den stora plågoanden här uppe i norr. Men jag tror att det oerhört varma vädret har bränt ihjäl en hel drös blodtörstande myggor. Och det är väl bra. Bara det att det istället kryllar av bromsar. Bromsar är också vanligt förekommande men i år är det ännu fler. Och ännu otäckare. Bromsar är stora flygande grisar som också suger blod men till skillnad från myggan så är de enorma. Jag tål inte bromsar, i dubbel bemärkelse. Blev biten igår av en bautabroms och har idag välsignats med ett bromsbett from hell, stort som ett hönsägg vid sidan av knäet. Ajajaj. Det inte bara kliar, det gör svinont också. Tur att det finns xylocain som bedövar. Synd bara att tuben är mikroskopisk och snart slut.

Då jag är ett stort fan av Game of Thrones så har jag anammat tänket ”öga för öga och tand för tand” och gett mig in in för att få gruvlig ljuvlig och blodig hämnd. Jag har dödat alla bromssläktingar till elakingen som bet mig och äter numera dem till mellanmål. Så går det om man jävlas med mig. Så det så. Dessutom ska ju insekter vara det nya trendiga, fullsmockade med vitaminer och proteiner.