Så, då var det tomt igen. Ingen vovve som rasslar med klorna mot parketten när han masar sig fram. Ingen pappa som rengör spisen och muttrar hur jävla grisigt jag har det. Ingen mamma som vyssjar, vaggar Blända och servar oss alla med kaffe och kaka.
Det blir för hemskt trist och tomt när päronen åker. Jobbigast är att det är hela 86 mil oss emellan igen så det kommer inte på tal att bara svänga förbi på en fika eller träffas upp för en lunch eller ens en liten barnvaktshelg. Så jag avundas er verkligen, ni som har era föräldrar i närheten. Ta vara på varandra. När vi ska ses krävs alltid omsorgsfull planering, semesterdagar och reseresearch. Jag längtar redan efter dem och upp till Klimpfjäll igen!
Igår hann vi njuta ute en liten stund av lite sol, lite värme och av varsitt glas rosé med lite hallon i. Fina små stunder man får ha i åtanke när saknaden blir för stor!
Blända river av ett luftgitarr-riff på en kvist syrén. Så jäkla skönt att alltid ha gratis underhållning på altanen!
Här kommer en klassiskt svennig och somrig instabild. Drink i grönska med blommor i förgrunden. Som om nån skulle bry sig va? För er del hade det helt kvittat om det var en bild på en fullsketen hundbajspåse på en grusplan med en solnedgång i bakgrunden eller detta.
Jag och mamma bestämde i alla fall att vi skulle försöka ses en liten sväng i juli också. De skulle försöka ta sig ner då. Så förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan pappa står med disksvampen och skrubbar spishällen medan han svär och suckar igen medan mamma dukar fram koppar till eftermiddagsfikat!
