Det här med prylar…

Julen står för dörren. Massköp och klapphysteri också. Inuti känns det en hel del sorgligt att vi tagit den här konsumtionen till den här extrema nivån. Slit och släng, nytt, nytt, nytt. Och framför allt billigt. Och i så stora mängder att ungarna inte orkar öppna alla paketen. Många barn har redan leksaker i överflöd och snart får de ännu fler. Mina barn är inget undantag. Men jag skäms lite när jag tittar på högarna av grejer som tornar upp sig här hemma för jag vet att det är inte bra. Påverkan på miljön är stor och vi behöver faktiskt inte allt detta. Sedan kan jag inte släppa tanken på att så många, många barn har inga leksaker alls. Och ej heller kommer få några nu i jul. 

Det här inget moraliskt aja-baja-inlägg där jag yrkar på att alla ska sluta köpa klappar. Absolut inte. Jag kommer köpa julklappar till mina barn och mina nära och kära, men jag kommer göra det med lite mer eftertanke. Trots allt så är fantasi, närhet och gemenskap en större gåva. Så istället för en extra klapp till alla tänker jag skänka en slant som gör nytta för dem som inte har så mycket. 

   
   
Så lite kan faktiskt roa så mycket. Bländas favoritleksaker just nu är mina stövlar.