Sandra Dahlberg Klimpfjäll

Idag blev det dramatik på hög nivå. Min puls var uppe i 3000, på snudd till hjärtinfarkt innan det vände. Vi satt ute, ännu strålar solen på brunbrända ben och dagarna är varma. Klart man vill ta vara på det! 

Vi sitter ute i solen och dricker kaffe, Blända satt och grejade med några majskrokar på gräsmattan, alldeles bredvid mig, Vilmer hoppar studsmatta och en geting snurrar runt och inspekterar närgånget läget. Som vilket sommarscenario som helst! Jag är uppvuxen och fostrad med att man bara ska strunta i getingarna, då gör de minst skada. Jag har fått lära mig att man inte ska vifta och skutta runt för mycket för då kan man bara irritera upp dem och riskera att bli stucken. Blända geggar med sin majskrok och tydligen doftar den här majskroken rena rama himmelriket för getingen, för innan jag hunnit säga bu, så sätter den sig på majskroken och Blända hugger in på både majskrok OCH geting. Hon blir stucken i munnen och vrålar! Jag tar tag i henne, öppnar munnen på henne men hon har redan svalt den! Vi ringer sjukvårdsupplysningen direkt och de   uppmanar oss att med en gång åka till akuten. Sagt och gjort, vi packar ihop oss på 30 sekunder i bilen. Vilmer har en kompis med sig hem från skolan och hon får haka på i brådrasket. Blända är gnällig och vägrar dricka vatten, hon spottar bara ut det och vill inte ha nappen ens. Vi åker till akuten i ilfart, jag stirrar oavbrutet på Blända och håller typ andan själv! Vi hinner knappt komma in i receptionen innan de för oss in till en läkare. Han undersöker henne, de frågar massor med frågor. Hon andas hyggligt men är påverkad. Här fungerar jag uteslutande på någon slags instinkt. Bara går, bara gör. De ger henne betapred och vi får sedan vänta och avvakta. Tursamt nog verkar hon inte vara överkänslig eller allergisk. Puh! Efter en stund kommer den fantastiska personalen in med varsin glass, varsin Piggelin till alla barnen och Blända blir överförtjust och äter den glatt! Hon smackar och smackar medan hon jobbar i sig sin glass. Hon vill till och med ner på golvet och knallar runt. Någon timme senare får vi åka hem. Vi får instruktioner om att ha ordentlig koll på henne närmaste dygnet och särskilt beakta om hon inte vill äta eller dricka. 

  
Jisses vilken pärs. Hon somnade ganska kvickt efter den här upplevelsen. Lilla Blända. Läkaren hade aldrig tidigare varit med om något liknande och var föredömlig i sitt bemötande. De kan handskas med van hand med både akuta åkommor och med hispiga morsor med för den delen.

Jävla getingar. Jag tröstar mig med att den lille självmordsbenägne skiten fick gå ett än värre öde till mötes. Död genom sväljning. Imorgon är han utbajsad och ett minne blott.