Hela min uppväxt har vi spelat massor med kort. Hela familjen! Med mostrar, morbröder, kusiner, gubbarna på byn och och annat löst folk. Vi kunde ett trettiotal kortspel och varierade oss konstant. Jag kommer ihåg hur vi spelade kort i skolan på rasterna och med mamma och pappa. Så fort vi träffas igen, om än i vuxen ålder, så spelar vi kort! Jag jobbar stenhårt på att föra över arvet till Vilmer och han gillar det!
Här sitter vi. Dahlbergarna Dahlbergs. Med te, en ring av kort och ett spel som heter Dyngbrunn. Väldigt enkelt och engagerande även för små kottar.
Man lägger ut alla kort i form av en ring, en ”dyngbrunn”. Sedan bärjar den yngste att dra ett kort ur ringen och gga i mitten av ringen. Sedan går man medsols till näste spelare som också vänder upp ett kort. Är kortet högre går turen direkt över till näste spelare som också måste överträffa kortets valör annats får man ta upp högen och turen går vidare till näste spelare. Ett ess stoppar kedjan och man får kasta bort högen och börja om, detta gäller även fyrtal. Sedan fortsätter man så tills alla korten i ringen är uppvända. Sedan räknar man på slutet hur många meter ner i dyngbrunnen somman hamnar, detta beroende på hur många kort man har kvar på handen.
Enkelt och roligt nöje som inkluderar alla! 🙂
Trodde det var Finns i sjön, fast där skall du ha mest par kvar när alla korten är slut.