Det är inte klokt vad fula och missvisande bilder man kan ta om man vill… Jag fotade min mage uppifrån när jag låg ner och resultaten ser ni ju här nedan. Helt makalöst förfärligt. Det ser ju rent horribelt jt, inte sant?! Som om jag antingen väntar en fullvuxen man eller att min mage legat död på havsbotten, kommit upp till ytan och jäst upp till groteska proportioner i solgasset. Haha. Jag passade på att lägga benen lite grodlikt. Fantastiskt fult eller hur?
Men nu ser ni att den bruna gravidranden på magen börjar ta form. När jag väntade Vilmer tyckte jag att den var skitful och visade absolut inte magen för någon. Jag var skitskraj att den skulle vara kvar efter förlossningen men det bleknade bort rätt fort. Jag kommer också ihåg att jag tyckte att naveln var så vederstyggligt ful när den putade ut genom kläderna att jag plåstrade in den. Med flera plåster! Hahaha. Så barnsligt. Man ändras en hel del på 8 år vill jag lova!
Magselfie från sidan. Här ger jag sken av att vara längre gången än vad jag är. Allt har med vinkeln att göra. 🙂
Styrbjörn sparkar på rejält här inne, det känns bra. Jag måste vära inne i den absolut bästa trimestern nu, inte för tung, lindrigt med foglossning inget illamående, utan pigg och glad! Sköönt! Fast jag är otålig. Jag vill ha ut den lilla ungen bums! Känner ni igen er?! 🙂
haha. jag har ingen rand alls. 😛
Men håller med, vill ha ut lilla bebisen nu.
Dock har jag inte en rolig graviditet.
En liten dansös som övar redan låter det som. 🙂