Ingen kan låta bilden på den treårige Aylan som spolats upp på land gå obemärkt förbi. Hela dagen har jag gått och burit bilden på min näthinna. Hela dagen har en sorg så nattsvart varit påtaglig i allt jag företagit mig. När jag nu kryper ner i sängen, trygg, med en rofylld bebis snusande brevid mig och med min stora kille i det angränsande rummet ihoplurvad till ett trött knytte så känner jag så stort vemod inför den verklighet som så oerhört många upplever i krigets flykt.
Alla som har den minsta möjlighet att om ens bidra med några tior bör göra det. Vi som så förmånligt får leva trygga i frihet måste hjälpa dessa människor som förtvivlar.
Jag bidrog med 100 kronor till Radiohjälpens insamling och med 255 kronor till ett nödpaket med både mat, filt och vatten via UNHCR. Det är vår medmänskliga plikt att inte blunda för denna katastrof. Hjälp till! Alla kan vi bidra med en liten slant som sammantaget kan rädda liv.
3 årige Aylans far härstammade från Damaskus i Syrien. När inbördeskriget bröt ut blev de internflyktingar och hamnade så småningom i Kobane, nära den turkiska gränsen. När staden angreps av IS flydde familjen till Turkiet och fick en fristad i Istanbul. Efter att kurdiska styrkor besegrat IS vid Kobane återvände mamman och barnen till Syrien medan fadern stannade kvar i Turkiet.
När IS återigen angrep Kobane återförenades familjen i Turkiet. Efter att ha bott på olika platser i Istanbul sökte de sig till ett flyktingläger. Fadern trivdes dock inte i Turkiet och ville lämna landet. För Skynews berättar faderns syster, som är bosatt i Kanada, att det fanns planer på att ta familjen till Kanada. Enligt kanadensiska myndigheter gjordes dock aldrig någon sådan ansökan. Enligt systern berodde det bland annat på att familjen hade svårigheter att få flyktingdokument från FN och utresedokument från de turkiska myndigheterna.
Fadern hade problem med sina tänder och ansåg sig behöva tandimplantat. Faderns syster i Kanada hade samlat in pengar för detta ändamål. På grund av svårigheter med att föra över en så stor summa pengar, som skulle behövas för tandimplantaten, till Turkiet, så bestämde fadern, faderns syster och faderns pappa att familjen istället skulle ta sig till Europa för att försöka höja sin levnadsstandard och fixa faderns tänder.
Faderns syster ordnade fram pengar som användes för att betala människosmugglare. Det familjen fick i gengäld var en plats på en överbelamrad båt i dåligt skick. Ingen, inklusive barnen, fick flytvästar av människosmugglarna. Båten gav sig av mitt i natten i dåligt väder. På grund av de höga vågorna drabbades båtens kapten av panik och hoppade överbord efter att ha lämnat över rodret till fadern. Båten kapsjesade kort därefter och fadern försökte, men lyckades inte rädda någon i sin familj. Nu planerar fadern att återvända till Syrien för att begrava familjen där.
Ovanstående redogörelse är endast ett referat från medier såsom BBC, Skynews, Canadian press mfl. Om det stämmer så avviker den dock delvis ifrån den dramaturgi som förmedlades av svenska medier under gårdagen och skulle kunna anses öppna fler ingångar och perspektiv, än vad många svenska opinionsbildare och makthavare gav uttryck för under gårdagen, till de diskussioner av mer politisk karaktär, som lär följa i efterdyningarna av denna fruktansvärda tragedi.
Oavsett bakgrundshistoria så är ödena som drabbar många flyktingar förskräckliga och självklart kan vi alla bistå med en slant så att människor på flykt från krig slipper dö av svält och kyla?