Sandra Dahlberg Klimpfjäll

I väntans tider… Äntligen!

Min Vilmer är idag 7 år. En superglad och toksocial kille som älskar att klä ut sig och åka skoter. Vilmer var inget planerat barn. Jag var 27 år och hans pappa blott 21 år. Det var ett klassiskt ”hoppsan!”. Men jag hade ju ett fast, bra jobb och bodde i eget hus och kände att det är nog tänkt att jag ska ha den här lilla ungen, det är nog mitt öde. Så vi behöll honom ändå och oj, så otroligt välkommen han var!

Nej, Vilmer kom till utan större anstränging. Inget jobb alls, inget slit, inget räkna dagar, inget kissa på stickor, inga deppdagar när mensen ändå kom som vanligt. Några år senare var jag redo för ett syskon till Vilmer. Jag längtade efter ännu ett litet mjölkkoladoftande knyte att få ta hand om. Jag räknade dagar via appar jag laddat ner, köpte in ägglossningstest, till och med en fertilitetsmonitor och blev allt mer stressad. För se, det ville sig inte alls. Det tog tokstopp. Varför funkade det inte? Vad var det som var fel? Missfallen avlöste varandra och besvikelse var vardagsmat.

För att bryta alla tankar på min egen ångest och förtvivlan försökte jag finnas till för andra. Min kompis mamma behövde flytthjälp och vi vänner mobiliserade oss för att bistå. Tre trappor upp utan hiss och mycket att bära. Vi kånkade och bar och jag blev så otroligt irriterad på en karl som var med som var stor och stark och skulle kunna ta i och verkligen hjälpa till men bar på sin höjd en liten lampa eller någon tavla åt gången. Jag var extra irriterad bara för att jag hade mens och en extra besvärlig mensvärk som inte gett med sig som den brukade. Jag ilsknade till när karln återigen bara tog en liten pall upp för trappan. Så jag högg själv tag i en tung kartong med husgeråd och tänkte att jag skulle minsann visa honom var skåpet skulle stå. När jag bar kartongen i trappan kände jag en alldeles oerhörd smärta i magen och hur det liksom strålade ner i ena benet. Jag blev alldeles omtöcknad och min bror, som även han var med, skjutsade direkt in mig till sjukhuset. Det var inte mens det jag trodde att jag hade. Jag blir inlagd och det konstateras att jag fått ett utomkvedshavandeskap. Jag hade en brusten äggledare och blod i buken. Det blev operation och en förlorad äggledare.

Jag var såklart bestört men försökte ändå tänka positivt. Jag hade ju ändå EN hel äggledare kvar. Och under kan ju ske. Kanske. Förhoppningsvis. Så jag och Matte tänkte att vi ger det lite tid ändå och beslöt oss för att om det inte fungerar naturligt nu det här året så ska vi söka hjälp och få till IVF nästkommande år.

Så jag la en ny beställning på refillstickor till fertilitetsmonitorn, räknade dagar, höll koll på temperaturer, åt örter som skulle göra mig extra fertil och höll tummarna för hundra gubbar. Och så kom dagen, dagen när jag kissar positivt en dag före BIM och lyckan var total! Det hade fäst trots min enda äggledare som jobbat mol allena!

Lyckan blev dock kortvarig när det visade sig att jag börjar blöda bara några dagar senare. Jag åkte in till barnmorskan och en graviditet konstaterades men man hittade inget i livmodern och inte heller i min enda äggledare, -vilket i och för sig var tur. Till sist kom man slutligen fram till att jag drabbats av ett PUL, pregnancy unknown location, att graviditeten fäst någon annanstans än den ska och jag fick metotrexat som är cellgift som skulle förhindra mer tillväxt av graviditeten. Jag blödde som en gris och fickr åka in flera gånger på kontroller och lämna blodprover där man mätte mitt hcg-värde medan jag blödde och blödde och blödde. Cellgifterna gjorde att läkaren uppmanade mig att inte försöka skaffa barn igen på minst tre månader för att försäkra att giftet gått ur kroppen.

Men här ger jag upp. Nu har vi försökt i över tre år. Jag ger blanka fan i någon fortsättning. Skiter i att försöka mer. Någonstans är jag ju ändå glad för att jag har ju i alla fall ett barn. Jag har ju Vilmer och det är inte illa pinkat, ska jag säga. Bästa tänkbara ungen! Jag tänker att vissa får ju faktiskt inga barn alls. Så jag ser det bara som ett tecken på att jag ska vara glad åt det jag faktiskt har och inte ståta efter det som jag uppenbarligen inte kan få.

I november slutade jag snusa oavsiktligt, jag åkte på fältresa till Burma med jobbet och glömde passet hemma och fick be min pappa slänga sig i en taxi för att jag ska hinna få det innan avfärd. I förvirringen glömde jag köpa med mig snus! Hjälp och hujeda mig! Efter en vecka utan snus var jag ju helt avvänjd och såg ingen anledning att börja igen när jag väl kom tillbaka hem. I Burma så besökte vi bland annat Schwedagon tempel täckt av 110 ton guld där det bland annat fanns en förgylld fruktbarhetsgudinna. I bara farten slängde jag fram en tyst önskan om tillökning, tänkte inte mer på det och åkte hem.  

En av de första dagarna i januari var jag och Vilmer och tänkte försöka fynda på rea.  I köpcentret sköljer en tsunamisstor våg av illamående över mig och jag drar med mig Vilmer tillbaka till bilen. Illamåendet fortsätter och eskalerar de närmaste dagarna och jag förstår rätt snart att, -herregud, jag är ju gravid! Mycket riktigt. Så var det. Idag är jag i vecka 13. Den 10:e september väntas mitt och Mattes efterlängtade kärleksbarn komma till världen!

Och om det var tack vare att jag slutade snusa, slutade stressa och inte tänkte på barn mer eller om det var min stilla önskan till fruktbarhetsgudinnan i Burma, det har jag ingen aning om. Oavsett vilket så är jag mycket tacksam, glad och hoppas att allt går bra den här gången!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Humlan

    Hej Sandra

    Va skönt att få läsa om någon annan som också haft det svårt att få barn. Tack för att du så ärligt berättar om dina upplevelser. Jag brukar göra precis så som dig. Jag tror att alltid hjälper det någon att berätta om det man varit med om.

    Jag har ett missfall och två utomkvedshavandeskap och en äggledare mindre i mitt bagage. Har lyckats få en helt fantastisk son efter utomkvedeshavandeskapen. Så att få barn med bara en äggledare går utmärkt.

    Sitter dock här med trasigt hjärta och skriver då jag precis fått missfall igen. Jag längtar som en galning efter ett syskon till mitt barn. Någonstans hade jag hoppats att ”bakandet” av barn nr 2 skulle få gå smidigt. Jag känner mig så besviken och jag undrar vad mening med detta är. Det är så skönt att få läsa det du skrivit och jag känner igen mig i det så mycket. Det känns på något sätt skönt att veta att jag inte är ensam i att det kan ta tid innan barnen kommer. Jag hoppas verkligen att jag kommer få flera barn och att det ordnar sig för mig också så som det gjort för dig.

    Tack igen för att du valt att dela med dig, du har gjort min tårdränkta dag lättare.

  2. Helena

    Ett stort grattis till dig Sandra från hela mitt hjärta då jag förstår vad du har fått gå igenom, alla tankar, tårar och frustration att kroppen inte vill det man själv vill. Många vanliga missfall och har haft 3 utomkvedshavandeskap med operationer. Har som du en äggledare kvar men den är trasig. Efter flera ivf försök fick vi en underbar liten kille som idag är 5år. Vilken lycka!! Efter allt som hade hänt bestämde vi oss för att inte försöka få ett till barn utan glädjas över det mirakel vi fått! MEN…. Nu är jag spontant gravid i v 12, det var inte planerat.. Läkarna sa att det ju inte skulle gå naturligt…..men oj, jo jag är gravid och vi har varit på ul, och allt ser bra ut!! Så nu är det bara att hålla tummarna!! Jag håller alla tummar för att allt ska gå bra för dig Sandra! Stor kram till dig!

  3. Frida

    Ett stort GRATTIS Sandra och TACK för att du delar med dig av din berättelse, den ger mig HOPP! Jag drabbades själv av ett utomkvedshavandeskap i oktober 2013 och förlorade min vänstra äggledare. Önskar dig all LYCKA! Stor KRAM

  4. Alisa

    Åh! Tungt att läsa men ändå så skönt (förstå mig inte fel) att fler kvinnor kan få barn med en äggledare! Jag själv råkade ut för en salpingit förra året (var 21 år), en kraftig inflammation som tog min högra äggledare och äggstock. Jag var förtvivlad.

    Nu har den sorgen lagt sig. Tack snälla Sandra för att du får upp mitt hopp igen att min vä äggledare och äggstock kan klara av att i framtiden få fram mitt kärleksbarn 🙂 Jag önskar er all lycka till! Kommer hålla tummar och tår att ert lilla nystan klarar sig hela vägen ut <3 <3

    1. sandradahlberg

      Tack ska du ha! Jag läste rätt nyligen en rapport om hur en ensam äggledare har kapacitet att kompensera för den andra och KAN fånga upp mer ägg! Så hoppet är definitivt inte ute! Tusen tack ska du ha och stort lycka till för dig i framtiden! 🙂

  5. Victoria

    Stort Grattis till graviditeten!

    Även om jag inte önskar någon just den situationen som ofrivilligt barnlös/sekundär barnlöshet innebär, är jag ändå glad att du vågar skriva om det. För det är fortfarande väldigt hyschhysch och folk skäms över svårigheten att bli gravida.

    Är själv gravid nu i v 19 efter 2 års väntan och försök. Vi var tvungna att ta till IVF även om inga fel hittades på oss i utredningen.

    Önskar din familj all lycka till framöver! 🙂

    1. sandradahlberg

      Stort tack hördu Victoria! Nej, jag vet, det är så jäkla skuld- och skambelagt det här med om man har svårt att få barn så det är inte klokt. Det behöver upp i dagsljus och att man pratar mycket mer om det. Grattis till din graviditet! Och stort lycka till själv! <3

    1. sandradahlberg

      Jag håller tummarna så hårt, så hårt att det blir så för dig med. Jag tror stenhårt på att lätta på trycket lite, att släppa efter och bara tänka på sig själv. Jag har haft så många dåliga besked, men när det väl vänder då spelar det dåliga ingen roll längre!

  6. Ninnibeth

    Men välkommen tillbaka till bloggvärlden – jag har saknat dig! Och nu förstår jag ju varför du ”försvann” också…
    Är så glad för din/er skull! Har själv inte behövt försöka i mer än kanske 6 mån per unge, men har vänner som kämpat, så jag förstår mer än väl vilken glädje ni känner.
    Håller tummarna att resterande veckor går som en dans! 🙂

    1. sandradahlberg

      Tack snälla du! Vad kul att du har följt mig tidigare! Ja, då förstår du exakt varför jag inte fortsatte blogga. Sandras ångetsblogg hade i vart fall inte varit särskilt upplyftande… 🙂 Stoooor kram

  7. Carina i Malmö

    Gud vad glad jag är för din skull! Själv så är jag frivilligt barnlös och är helnöjd med mitt beslut även om många tycker att jag är ”konstig”.
    Roligt för Vilmer med ett lillasyskon.
    Kramiz på dig!

  8. Amanda

    Grattis till er 🙂
    Jag var så inställd på att få barn förra sommaren att jag också blev så otroligt stressad, blev otroligt ledsen när mensen kom och kissade på stickor som aldrig visade ägglossning :/ Dessutom gjorde jag och sambon slut några månader efter det så barn får väl vänta i några år till 🙁 Samtidigt som jag är glad över när andra får barn så kan jag inte sluta känna ”ilska” eller ännu större längtan efter barn när nu ALLA ska få tillökning. Men, någon gång är det min tur. Kan även tillägga att jag ”bara” är snart 24år, men har haft barntankar ändå sedan jag var 16-17 år.

  9. M

    Hej Sandra! Vill gratta er till högsta vinsten <3 Härligt!
    TACK för att du delar din historia så öppet. Själv har jag haft tur och har fått de barn jag önskat och hyfsat lätt med. MEN jag är väl medveten om alla som kämpar/kämpat och tacksam för att jag själv lyckades så "lätt"
    Jag skulle önska att du som har en så pass stor läsarkrets skrev mer om detta ämne. Många vet ex inte ens om att det går att få en äggdonation. Jag har själv donerat ägg ganska nyligen. Just av den enkla anledningen att jag själv hade velat ta mot den hjälpen ifall jag hade behövt. Men jag märker hur stor okunskap det är kring detta ämne. Sjuksköterskor på hälsocentralen som skulle ta mina blodprover hade inte en aning om att man kunde donera ägg… Önskar dig lycka till med lilla knytet. Stor kram från M

    1. sandradahlberg

      Hej M! Tack så mycket för det du! Jättebra tips av dig! Det ska jag definitivt göra! Jag hade själv ingen aning alls om det och kan bara anta att jag är långt ifrån ensam! Vore ju fint att få fler att just donera ägg också! Ska läsa på lie mer om allt och skriva ihop något! Kram på dig!

  10. Ulrika

    Först o främst Grattis!!

    Och tack för att du som ”offentlig” tar upp det som hyschas så mycket om av någon anledning, missfall. Efter en klockren graviditet för 7 år sen följdes den av 1 missfall i v 11 och en avbruten graviditet i v 17 (pga att barnet inte hade en chans att överleva hela graviditeten) så fick vi för 2 år sen en lillasyster till sonen. Och vad jag upptäckte när jag berättade för vänner om missfallet så var det så att det var SÅ vanligt och hade de inte själva varit igenom det så var det någon annan. Men det pratas alldeles för lite om det!

  11. Karin

    Åh Sandra va roligt! Du är en stor förebild för mig, du är så personlig och härlig! Tycker du är klockren! Fortsätt precis som du gör..!
    Vi har samma BF 🙂

    1. sandradahlberg

      Åh, tack för det du Karin! Det var rart av dig! Vad spännande att vi har samma BF! Får se då vem som är snabbast! 😛 Vi får hålla varandra uppdaterde här! 🙂

  12. Sofia

    Guud så himla roligt för er! Hoppad att allt går bra 🙂
    Beräknat 5 dagar efter min förlossning är beräknad, spännande ! Kram

  13. I mitt huvud

    Å, då håller jag alla tummar för att allt går bra nu! Vad fint du skrivit, och vad du bjuder på dig själv!

  14. Sara

    Hej fina Sandra!
    Blev så glad över att läsa att du nu väntar barn. Blev berörd av att läsa om din längtan och kamp för att få en liten. Jag och min man har kämpat en tid nu utan resultat och det inger hopp att läsa om andras lycka!
    Det här med svårigheter att bli med barn verkar vara ganska vanligt, och ändå känner man sig som världens mest ensamma människa i sin längtan och kamp. Det är ju som sagt inget som man pratar om i fikarummet. Det hjälper att läsa om att man inte är så ensam i detta. Tack fina du för att du delar med dig! Håller mina tummar hårt för att allt ska gå bra!

    1. sandradahlberg

      Sara! Jag håller helt med dig. Svårigeheter att få barn pratas det ingenting alls om just! Jag ska hålla tummarna att det går bra för er! Jag tror att det är äldigt viktigt att släppa taget lite. Sluta stressa, inte tänka mer på barn och egentligen gå tillbaka 10 år i huvudet, bara tänka på sig själv, göra roliga sker och slappna av. Tusen tack för dina rader! Kram

  15. Stina

    Grattis! Vill bara säga att din son hade inte kunnat bli underbar om han inte hade haft dig med din inställning till livet. Tänk, nu får du två underbara barn. Lycka Till

  16. Sandra

    Gud så kul, grattis! Jag väntar tvillingar som är beräknade 6 september efter att gått igenom ett missfall. Lycka till med den lilla!

  17. Eva

    Tänk att bakom din glada fasad, har du kämpat ” i motvind”…
    Men nu jäklar får vi alla hoppas på att ”lilla pyret” biter sej fast, och inte behagar se dagens ljus förrän i september.

    För nu SKA ni bli föräldrar och Vilmer SKA bli storebror.Så är det bestämt…
    Jag höll ju på dej och Klimpfjäll i matresan.Och nu håller jag BÅDE fingrar och tår för att din gravidtet INTE slutar förrän i sept.

    Själv ska jag bli mormor för tredje gången. Min yngsta dotter, barnkär förskollärare, beräknas bli mamma för första gången om fem veckor. Du må tro att vi längtar och är nyfikna.
    Vem är du som sparkar i magen så revbenen dallrar?
    Hur ser du ut?
    Och blir det en son ska han heta Vilmer.
    Blir det en dotter ska hon heta Saga.
    Det har föräldrarna bestämt.

    Så det sista jag skriver.
    Stort GRATTIS och LYCKA TILL.

    Kramar från Eva.

  18. Kattis

    Stort grattis! Vet precis hur det känns. Vi har försökt och försökt i nästan 3 år. i dec var vårt sista försök innan vi skulle få remiss för att få göra IVF. Och tänka sig, vi plussade. Så nu är vi i v 10. Ska bli kul att följa dig här när vi ska ha så tätt.

  19. Anki

    Stort Grattis till det väntade lilla önskebarnet! Håller tummarna hårt för er att allt nu ska gå lyckligt!
    Kramar från Skåneland

  20. Patricia

    Åh jätte jätte grattis! Och vad roligt för Vilmer.
    Vilken pärs. Nu håller jag tummarna för dig av resten av graviditeten!
    Följde dig när du var gravid med Vilmer på Familjeliv för jag längtade så efter barn! Nu sju år senare har jag mina två flickor!
    Grattis än en gång till er alla tre (fyra)
    Kramar!

  21. Therese Biagiotti

    Vad berörd jag blev av ditt inlägg, starkt av dig att dela med dig av ditt liv♥

    Håller alla tummar och tår jag har för att ni får Erat mirakel 🙂

  22. Timrågänget

    Stort stort grattis! Vad roligt!

    Och vi vet ju precis vilket lag som den lilla kommer att heja på framöver 🙂

  23. Anna

    Stort Grattis!

    Jag kan verkligen förstå din känsla när du har gått igenom det här. Är själv 42 år och har inte några barn …även fast jag önskat ända sedan jag var 17 år att få massor med barn. Men livet blir inte som man önskar alltid. Och missfall har jag gått igenom.

    Men Stort Grattis igen. Jag blir så glad när andra lyckas få små guldklimpar. 🙂

  24. Anna

    Grattis till miraklet!!! Jag hade själv ett utomkvedshavandeskap i höstas och fick ta bort en äggledare, helt oplanerat och jag fick en chock på sjukhuset för jag var säker på att det var blindtarmen. Eftersom jag fyllde 38 strax efter kände vi om vår fina prinsessa ska bli stora syster så får det ske spontant och för oss tog det så snabbt och i mitten på augusti kommer det en liten till oss.
    Lycka till i massor och hoppas illamåendet ger med sig

  25. Jenny

    Åååå Stort grattis!
    Vi försökte i 2 år innan de blev något. Vi har en son sen tidigare o nu tog de 2 år.. Nu har vi en flicka på 3 månader! =)
    Stort grattis igen! =)

  26. -Jenny-

    Vad fint och ärligt skrivet, det träffade rakt in i hjärtat. Hoppas att illamåendet ger med sig snart och att du kan börja njuta av att äntligen vara gravid på allvar!

    1. sandradahlberg

      Jag håller med dig! 🙂 Hoppas också snart att illamåendet ger med sig så jag bara kan få njuta av graviditeten! Tack ska du ha för dina fina ord! 🙂 <3

  27. Linda

    Grattis till er fina Sandra!!

    Efter 4 ivf behandlingar är jag också gravid i v 6 nu och hoppas att detta ska gå vägen.

  28. Camilla

    Ett stort grattis till er graviditet!
    Vilken härlig nyhet! 🙂

    Hoppas att du mår bra i graviditeten.

    1. sandradahlberg

      Tack snälla, än har jag inte mått bra alls. Vill ärligt mest bara spyyyy hela tiden men jag hoppas att det går över snart. Annars vet jag ju att belöningen för mödan ändå kommer! 🙂

  29. Pia

    Önskar er all lycka. Vad ni fått kämpa för detta. Nu håller jag tummar och tår för att allt går vägen och att ni snart blir 2 barns föräldrar.
    All kärlek till er

  30. Tina

    Fint att du orkar dela med dej om allt det jobbiga! Du är inte ensam, jag hade en vän som var i samma sits, och jag har själv varit med om missfall så vet hur det kan kännas! Grattis och all lycka till er och kommande bebis! Kram!

    1. sandradahlberg

      Tina! Tusen tack för det, ja, jag tänkte att man är sällan ensam om vissa saker och delar man det jobbiga med andra så brukar det bara kännas hälften så tungt. 🙂 Kram på dig

  31. Anna

    Stort grattis Sandra, vilket litet mirakel!
    Vet precis hur man känner sig när man gång på gång får minus på stickan och mensen kommer..
    Jag och min man försökte i 7 år utan resultat, provade IVF men det funkade inte! Sen hände nåt! Sitter idag med 3 barn (4, 1.5 och 2 månader) som alla kommit på naturlig väg! Ett riktigt mirakel!

  32. Lotta

    Stort grattis till dig. Så glad för din skull. alla tar för givet att det man bara blir gravid. Min första o enda graviditet var precis som du en hoppsan graviditet, han var inte planerad men så välkommen ändå. Sen tog det tvärtstopp, det blev ingen mer hur mkt vi än försökte. Min son är idag 19 år och han är det bästa jag har.
    kram

  33. GC

    Va roligt. Tack för att du berättade allt detta. Nu väntar vi på att september ska komma. Kram 🙂

  34. Emelie

    Önskar dig/er så mycket grattis! Vet precis hur det är (även om jag inte har något barn sedan innan) Men med samma medtod, försöker, räknar, kissar…… Allt! Och det visar bara negativt, gång på gång…. men så när man i princip ger upp, slutar hoppas och slutar tänka på det så en dag så kissar man återigen och det visar positivt! Jag tror ju inte direkt mina ögon fast jag kollar på testet i några minuter, några dagar senare köper jag ett till test och även det visar positivt! Ja nöp mig i armen och kände hur glad jag blev! Jag är också nu i vecka 13. Stort lycka till och hoppas att allt går bra er!

    Hälsn Emelie!

  35. alle

    Massa grattis håller tummarna. .. av egen erfarenhet vet jag att allt kan hända så Grattar mer än gärna i september. . Och gärna då den 7 då jag fyller år.. delar mer än gärna då.. massa kramar

  36. Sofie

    Heej Sandra ! Gud så glad jag vart över att läsa att du väntar ditt andra barn nu. Jag önskar er all lycka i framtiden. Håller mina tummar över att det ska gå bra för er.

    / Kramizar Sofie

  37. Sofia

    Åh vad vackert skrivet! Tårarna började strömma helt okontrollerbart när jag läste de två sista styckena! Vilken lycka!
    Önskar er all lycka till och ser fram emot att få följa er resa mot bebis nummer två!
    Många kramar!!

    1. sandradahlberg

      Fint att se att jag lyckades beröra med min upplevelse. Jag har redan nu förstått att jag är långt ifrån ensam om det! Tusen tack för dina fina ord Sofia! <3

  38. Lena Stridsberg

    Jösses! Här sitter jag på toaletten, har precis nattat min 7månaders lilla Nova för middagsluren och har rysningar från knäna ända upp till öronen. Er resa måste ha tagit så mycket kraft och energi, jag blir verkligen helt natt och tårögd när jag tänker på den längtan och förtvivlans som ni måste känt efter alla år 🙁
    Så vackert att ni äntligen fått ert efterlängtade plus Sandra! Är så glad för er skull även om jag inte känner någon av er <3 Största grattiset i världshistorien till er och er växande familj!
    // Lena

    1. sandradahlberg

      Störta tacket i världshistorien för de raderna Lena! Jag är nog någonstans längst inne, trots att jag är norrlänning, ändå en obotlig optimist! (-Och romantiker!)
      Kram på dig

  39. Louise

    Vad glad jag blev för er skull.Grattis och Lycka till med graviditeten och allt.
    Har själv fått två missfall men har även tre friska barn och jag längtar efter en liten till men det får bli om något år.
    Åter igen grattis:-)

    MvH. Louise

  40. Åsa

    TACK!
    Detta var precis vad jag i min bäbisstress behövde höra. Vi fick ett sent missfall i september, blödde i 8 veckor och nu har vi stressat sedan i december med att få ett plus igen och det har ju inte lyckats. Jag har mått så dåligt och känner mig så stressad över att det inte tar sig igen (jag fyller 42 senare i år och har inga barn innan). Nu har vi bestämt att inte försöka (räkna dagar, kissa på stickor osv osv) och genast mår jag bättre men det kommer bli svårt att inte tänka fertilitet när den väl inträffar..
    Jag önskar er ett stort LYCKA TILL och jag ska med glädje följa er bäbisresa!

    1. sandradahlberg

      Åsa, jag önskar dig stort lycka till och ska hålla mina tummar för dig. Jag fattar att det är svårt men som sagt, det är nog stressen som är störst boven. Ge fan i allt. Tänk bara på dig själv! 🙂 Stor kram

  41. anna

    Stort Grattis sandra lycka till och vi väntar med stor spänning på det lilla livet som ska komma snart många kramar från Anna

  42. Ewa Hed

    Vilken lycka och glädje jag läser. Stort grattis och lycka till din familj. Tycker det känns så roligt och du är ju som min egen dotter på något underligt vis. Sköt om dig riktigt bra nu. Kram

    1. sandradahlberg

      Men nu gör du mig riktigt rörd Ewa! Det var fina ord må jag säga! 🙂 Vi har haft mycket att göra med varandra nda sedan jag var liten och du är väldigt speciell även för mig! Tusen tack, ja, då betyder ju det att du återigen blir mormor! 😉 Kram på dig

  43. Ewa Hed

    Sandra stor kram och ett hjärtligt lycka till. Vad jag blev glad att gå läsa denna nyhet. Ja hela min familj. Du vet väl att du tillhör mitt barn på sätt och vis. Kram kram.

  44. Sollan

    Men tokmycket grattis Sandra!
    Och du som sa du skulle vara långledig! Nu får du dubbelarbete istället! 😉
    Jag hjälper till med att hålla mina tummar också because you’re worth it!
    ser lika mycket fram emot händelsen som du gör. Ja nästan iallafall! 😉

    1. sandradahlberg

      Hahahaha, ja jag kunde ju inte basunera ut det i klassrummet! 🙂 Dubbeljobb som bara är roligt! Du ska allt se att du får din beskärda del av snus och mys när det väl bär av ska du se! 🙂 Jag lovar du ska få kläm och känn hur mycket du vill!

  45. Lotta

    Men fina Sandra vilken resa du/ni haft. Önskar er all lycka nu och att det ska få gå vägen nu. Är du hemöver i sommar och behöver nån extra koll och jag är där uppe så hör av dig. Kram

    1. sandradahlberg

      Ja, du Lotta. Tack så mycket! Tur att det ligger bakom mig nu… *peppar, peppar*… Givetvis tar jag alltid emot ett extra vakande öga och en extra koll, med öppna famnen! Om inte annat vore det ju kul att ses! 🙂 Stor kram till dig!

  46. kim kärnfalk

    Grattis Sandra!

    Jag vet hur det känns att längta efter en liten och jag håller alla tummar jag kan.

    Kram!

stats