Sandra Dahlberg Klimpfjäll

Vi åkte dit. Vi har fått löss! Åh, fyyy! Ni känner redan nu hur det oLUStigt nog, börjar klia även på er va? Luslappen har konstant varit uppe senaste året på Vilmers skola. De har inte hunnit med mycket mer än att plocka ner den förrän det varit dags att sätta upp den igen. Men under alla dagisår, förskola, nollan och ettan har vi alltid klarat oss. Jag har trott att det är för att Vilmer aldrig sitter still, han är ju mer i luften än på marken, gör volter och spritter, så jag tänkte att där får lössen aldrig chans att få fäste. Men tji fick jag. Vilmer klagade illa över hur det kliade i hårbotten och rafsade och krafsade våldsamt med naglarna. Jag satte honom på vardagsrumsbordet och kollade. Mycket riktigt. Sju vidriga kravlande löss hittade jag efter noggrann nagelfaring. Vi hittade inga fler löss på någon annan men passade på att behandla hela familjen ändå. Några svårupptäckta gnetter räcker ju för att allt ska sätta igång igen. Tursamt nog hade jag en flaska Paranix-schampoo på lager, inhandlad för rätt länge sedan när luslapparna gjorde sin entré på dagis. Så vi behandlade samtliga skalkar i familjen, bytte sängkläder och kör nu redig byk. Paranix kväver lössen och kan därför användas frikostigt utan rädsla för att de ska bli motståndskraftiga eller rescistenta.

   
När jag såg den första lusen började det vansinnesklia överallt på mig. Uuuuääk! Tycker att det är så äckliga, onödiga och vidriga djur. Men jag spelade cool för jag vill inte smitta över någon lushysteri på barnen. 

Likt apor synade vi varandras hår, in i minsta detalj, bra ljus är a och o.   Efter behandlingen kunde jag konstatera att inget spår av liv var skönjbart. Puh! Men vi gör om behandlingen för säkerhets skull om en vecka igen.  

Paranixad från topp till tå. Som en flottbomb känner man sig då medlet är omjigt och rinner bra överallt! Jag har aldrig haft löss som liten, och har jag det nu, så tog det i vart fall 36 år innan jag drabbades. 
 Nu har jag zoomat in rätt friskt på den här bilden. Men här är en av de sju fripassagerarna som försökte parasitera på Vilmer. Äcklig va? Den är död nu, jag knosadade sönder den lille jäveln med nageln. Ingen frid över dess minne. 
För mig är det ett mysterium hur somliga föräldrar inte tar itu med lusproblemen? Allt börjar ju bara om annars efter avslutade behandlingar och detta beror ju på att somliga föräldrar inte tar tag i problemet en gång för alla och noggrannt luskammar? 

Jag har i vart fall beställt en ny flaska Paranix att ha på lager, utifall att. Vill inte ställa mig i den sitsen att jag vet att vi har löss men inget medel utan måste gå till sängs med lössen kalasande på min skalp?! Fy tusan! Det skulle nog inte bli mycket sömn då…