Jag har ofta, ofta, ofta dåligt samvete att jag inte har lika mycket tid med de stora barnen sedan Blända kom in i våra liv. Jag tycker lite synd om dem att jag inte hinner/orkar/har fantasi nog alla gånger att hitta på saker med dem. Någonstans i bakhuvudet kan jag ändå resonera logiskt och vet att det inte ÄR synd om dem. Men så här är det att vara förälder i detta nu. Vi bara ska ha ångest för allt och fortsätta konsumera massor för att dämpa ångesten och oron. Alla dessa krav som ställs från gud vet alla håll gör oss ju inte mindre stressade.
En aktivitet som man gör ihop behöver ju faktiskt inte vara en resa till Legoland eller ens ett besök på ett ascoolt lekland. Det behöver faktiskt inte kosta en enda spänn. Det viktigaste är ju samvaron, att man gör något tillsammans. Så jag totade ihop tolv frågor/utmaningar/klurigheter på vanligt kopieringspapper, med en vanlig tuschpenna och satte upp lapparna ute i skogen. Sedan utrustade jag Vilmer och Shanti med varsin karta, ficklampa, formulär att fylla i och en blyertspenna och drog iväg med dem på tipspromenad i mörkret!
Jag ville blanda högt och lågt i frågorna, några fnissiga tramsfrågor och några riktiga tankenötter där de verkligen fick rannsaka sig själva vad de egentligen tycker om saker och företeelser.
De gick väldigt gladlynta iväg med mig och tyckte hela grejen var spännande och lite läskigt eftersom det är så mörkt ute. Men de var positiva och pigga på att läsa och lösa frågorna!
Efteråt gick vi igenom deras svar och de fick motivera varför de svarat som de gjort och fick belöning i gott-gott framför tv:n och myyyskväll i soffan.
Vilmer löste bryderiet med karta, lampa, penna och formulär genom att nyttja hela kroppen. 🙂
Det mesta är okej att fråga. Fast man kanske inte alltid vill veta HUR de vet sitt svar… 😛
Mina ruskprickar. <3
