Idag har jag varit nere i Tosselilla och uppträtt med Prinsessan Sandra och Prinskörven. Fast om jag ska vara riktigt ärligt så var jag bara i Tosselilla i ca två och en halv timme… Resten av dagen gick åt att resa. Vi klev upp halv sju, åkte till Bromma, flög till Malmö, åkte taxi till Tosselilla, taxi igen sedan tåg och så toppade vi resdagen med ännu en taxiresa. Klockan 22:30 var vi hemma igen.
Postkodlotteriet var på plats med massor av kul aktiviteter och vi showade, röjde och gjorde massor av ballongfigurer! Vädret var kanon och det fullkomligt kryllade av folk! Som oftast blev det inga bilder från när vi var på scenen, av naturliga skäl…
Lilla Blända har varit med och det är inte helt enkelt att resa i princip en hel dag med en liten med sig. Men hon har kämpat på tappert trots att alla mat- och sovtider ruckades friskt.
Här sover hon i mitt knä på flyget. Hon är så härlig och go’. Hon är otroligt nyfiken av sig, allt vill hon se och upptäcka, har svårt att sitta stilla. 🙂 
I Tosselilla softade hon i en liten solstol. I typ fem sekunder. Sedan var det fullt ös igen! Snälla Ylva på eventbolaget hade hand om henne medan vi stod på scenen.
När vi åkte tåget hem däremot, då var det inte lika fridfullt hela vägen. Det blev att läsa pekboken med djur ungefär sjuttio gånger, sedan leka med alla resenärer som hon kom åt. Hahaha. Hon lyckases charma både en och annan på tåget, hon är så otroligt oblyg och orädd av sig. 
Framför oss på tåget satt en kille som flytt från kriget i Syrien. Han hade gått i över fyra månader för att ta sig hit till Sverige och hade själv en liten dotter som han inte hade träffat på över ett år som fortfarande var kvar där. Han blev väldigt rörd av att träffa Blända och gjorde allt för att behaga henne. Han gav henne en klubba och jag hade faktiskt inte hjärta att inte ge henne den. Trots att jag tycker att hon är alldeles för liten för godis och kanske särskilt klubbor som känns lite väl farligt. Så hon fick götta sig och smaka lite ändå. Hon tyckte såklart att det var världens roligaste leksak… :P. Hon räcker alltid ut tungan så långt hon bara kan när jag frågar ”Blända, var är tungan?” och hon delade frikostigt med sig av den uppvisningen till alla i vår vagn. Blå om tungan som en chow chow! Hahaha!
Efter ca tio minuters skrik och panik så däckade hon tillsist i mitt knä. Och nu däckar även jag…
Godnatt på er!
