I helgen blev min bebis sju år. Ja, att jag ens kallar honom bebis är ju ytterst löjeväckande då alla med lite sunt förnuft vet att man är rätt stor när man fyll sju år. Och det är han ju också! Tittade på min parvel när jag släppte av honom vid skolan i morse och han studsade fram så lill-rycksäcken hoppade för vart steg. ”Det är ju inte klokt” tänkte jag, ”vilket stort barn jag har”.
I helgen hade han sitt födelsedagskalas. Han fick bjuda alla i sin klass. Jag hade hyrt lokal i närheten för att husera en hel skolklass hemmavid med popcorn, dansstopp och grejer det är inte att tänka på. Men det var vansinnigt lyckat. Jag hade köpt sockervaddsmaskiner och en karaokemaskin så det var nästan amerikansk touch på hela tillställningen. (Självfallet var Prinsessan Sandra och Prinskörven på plats och hade lekar, limbo, varmkorv och bus med i baggaget.)
Prinsessan Sandra utfodrar hungriga kalasbarn med korv i högsta hugg.
Prinskörven delar ut sockervadd till alla som dansat i Limbotävlingen.
Vilmers pappa Jimmy satte vi på uppdrag att styra upp karaoken. Sean Banan och Danny var mest poppis att sjunga bland kidsen.
Jag minns när du var höggravid på mellon, för att jag just själv fött en liten tjej och minns att jag satt och ammade henne när de frågade om det inte snart var dags 🙂 Stort grattis till din nya graviditet, jag har också hunnit att få en till sedan dess. En liten kille som nu är 15 månader <3 KRAM
Ojojoj, vad du har jobbat på duktigt! Det var inte illa vill jag lova! Jag hade ju nästan gått tre veckor över tiden på mellot när Jimmy var med och hade gått upp 32 kilo så jag var nära nog en flodhäst… Tusen tack ska du ha! massa kramar!