Vilmer har varit på friidrottsläger vid Enskede IP. Och jag måste säga att det var en riktig höjdare! Han har varit så glad och nöjd, för att inte tala om hur TRÖTT den här lille duracellkaninen varit efteråt! De har ätit mycket bra och god mat och fått prova på en hel drös med friidrottsgrenar. Vilmer själv tyckte att ”springning och längdhopp” var absolut roligast. Sista dagen nu så var vi föräldrar bjudna att kolla på när barnen kämpade samt en fin liten avslutning med lite lekar och spex. På köpet fick de en t-shirt, vattenflaska och en ryggsäck. Men det bästa av allt var ju såklart guldmedaljen som delades ut efteråt. Lita på att det var en stolt liten grabb som jag tog med mig hem.
Vi var ute i väldigt god tid, rustade med både paraplyer och fika. Så vi fick bra platser på stora läktaren.
Bländisen var däremot inte ett dugg imponerad. Av något alls. Hon körde sin ormstyle i mitt knä. Och i pappas knä var hon en ål. Ömsom jiveade hon någon slags hula-huladans och ömsom bollade hon med en imaginär rockring som varvades med lodräta kast med ryggen bakåt. Hon gick närapå ner i brygga mellan varven. Sista halvtimmen genomled hon på nåder under förutsättning att jag vankade, bollade och dansade med henne nere vid löpspåren. Det duger bara om det är riktigt jobbigt och ansträngande för föräldrarna. Så är det. 🙂
Ljuden som hon utstötte kamouflerades tacknämligt nog av allt annat oväsen så jag tror inte att den lilla sirenen störde allt för mycket. Det är bra att jag hittat friidrottslägret i Enskede. Känns som om hon kommer platsa perfekt där, även hon, om en sisådär 7 år…
