Tio månader är Blända och nu går hon för fulla muggar! Det är det enda hon vill göra, sedan hon knäckte gångarkoden för någon vecka sedan är hon som rena klockan och går och går och går. 🙂
Det är så gulligt när de tultar runt de små, på stela ben med spirorna brett isär. Och glädjen i ansiktet när de lallar emot en är ju obetalbar! 🙂
Vilmer gick på sin ettårsdag och jag var hela femton månader innan jag tyckte att det kändes tryggt att låta apostlahästarna ta vid. Så Bländisen leder i vår liga. 🙂
Vad fort det går, sist jag såg henne så satt hon mest gungade i gräset.
Jodu, nu är det fullt ös vill jag lova!