Sandra Dahlberg Klimpfjäll

Blödning

Paniken som lägger sig som en snara runt halsen på en. Ni känner den. Ni vet vad jag menar. Jag upptäckte att det blev alldeles blodigt på papperet när jag varit på toan och direkt, direkt tänker man det absolut värsta. Skräckscenariot. Att nu är något fel. Jättefel. Man räds att även den här graviditeten slutar nu. 🙁

Jag försöker skaka av mig alla farfågor, försöker funka rationellt. Tänka nyktert och klart. Sätter mig och googlar, har ju inte ont och det är inte någon stor blödning. Det verkar vara vanligt, även i den senare delen av graviditeten vilken jag nu räknas in i. Det kan vara alltifrån ett litet sprucket blodkärl, till en liten bit av moderkakan som lossnat. Men jag har inte ont. Fast jag känner mig inte helt lugn. Ringer min barnmorska som lugnar mig. Jag undrar om jag måste åka in och kolla upp det. Hon frågar mig hur mycket blod det är och vilken färg det har, om det smärtar. Men hon lugnar mig rätt omgående. Det är inte mer än en stänkblödning dessutom med gammalt blod. Hon berättar att slemhinnorna är mycket mer sköra nu, och att det är lika vanligt att det kommer lite blod där nerifrån som ur näsan. (Vilken jag blöder ur nu typ tre gånger i veckan…)

Nu så här lite efteråt skäms jag nästan lite. Herregud, har jag gått och transformerats till en sådan där hispig hönsmamma som ropar på hjälp för minsta plita?
Tänk att man blir så här nipprig och nojig? Jag är ändå en väldigt förnuftig person. Med fötterna på jorden, är det hormonerna tro som driver igång detta? Men jag vill ju så gärna ha den här lilla ungen. Den här lilla Styrbjörn som buffar runt på min insida. Den sprattlar på rätt friskt nu, as we speak, så det lugnar mig mycket.
Jag längtar så himla mycket att få hålla i dig, minimänniska, pussa på dina fötter, på dina händer och stryka dig över huvudet.

20140428-140200.jpg

20140428-140213.jpg

20140428-140227.jpg

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Carola

    Men snälla du, självklart att man blir rädd!! Inte är du en hönsig, nojig mamma för det heller. Man är ju så himla rädd om det lilla livet där inne! Skönt att det inte var någon fara iallafall. En av mina vänner blödde också, flera ggr, under sin andra graviditet men det var inte heller någon fara och ut kom en frisk och rediger kille 🙂 Lycka till med allt!

  2. Maddlur

    Hejsan!

    Började läsa din blogg för ett tag sedan och fick en klump i magen av rubriken ovan. Är själv gravid igen efter ett missfall i v12 förra året. Den här graviditeten har varit allt annat än en dans på rosor med två stora blödningar, sjukhusbesök och sjukskrivningar. Är nu i början på v 18 och väntar och längtar så efter de där små buffarna och puffarna…

    Det talas så lite om missfall och blödningar. Jag har märkt att det dyker upp både det ena och det andra när man själv öppnar sig och berättar om sina erfarenheter. Det är skönt att veta att man inte är ensam om de här upplevelserna som många gånger är väldigt jobbiga. Det är skönt också att få prata om det och byta erfarenheter med andra, i alla fall tycker jag det. Vi gör ju vad som helst för de små liven där inne!

    Jag hoppas det här var en engångshändelse och att allt går som smort hädanefter. Det skapar så oerhört mycket oro dessa blödningar. Tack för att du delar med dig av din graviditet och lycka till!

    Madde

  3. Theres

    Tycker att det tillhör det normala att bli en ” Hispig hönsmamma” när man bär på ett barn i magen. Inget du ska skämmas över! Tycker snarare att det visar omsorg om både dig själv, din bäbis och din familj. Du är ju rädd om allt det där så självklart ska du kolla upp om det händer något som oroar dig. -Mer hönsmammor till världen! Lycka till med familjen!
    mvh Theres (Barnsjuksköterska, höns- och 3-barnsmamma)

    1. sandradahlberg

      🙂 Ja, du kanske har rätt! Visst är det så! Jag är skitglad över den här krabaten och som sagt livrädd att något ska hända. Men jag ska våga omfamna min hispighet lite grann och inte vara så förbaskat redig hela tiden! 🙂 Kram på dig!

stats