Jag är expert på att påbörja saker som jag aldrig slutför. Jag är den där personen man halvt förfärad skojar om som bara gör saker till 50%. Det är säkert sprunget ur att det är något fel på mig. Någonting i programeringen gick åt pipsvängen. Och det är okej. Jag duger hyfsat fint ändå. Och kreativiteten om ambitionsnivån finns där. Uthålligheten måste jag jobba på. Jag har resten av mitt liv på mig. Tid är visserligen också en bristvara just nu men det är temporärt.
Men. (Jag vet, jag veeet. Det var världens längsta startsträcka på ett bligginlägg som egentlugen skulle handla om virkning men som blev någon slags självrannsakande bikt istället.) Jag håller på med något som, även om jag lyckas slutföra det, inte kan kallas annat än ett evighetsprojekt. Jag håller på att virka ett överkast till en dubbelsäng i mormorsrutor. Mitt mål var att virka två rutor om dagen, då skulle jag i vart fall se slutet inom en överskådlig tidsram. Det sprack efter någon vecka. Så nu blir det någon ruta mellan varven. Typ när jag kollar på serier. Och ikväll kollade jag på andra episoden av True detective, andra säsongen och färdigställde en och en halv ruta.
Jag använder garnet Molly, massor av olika färger, och stlk 5 på virknålen. Jag blandar färgerna friskt de första tre varven och avslutar samtluga med ett vitt varv så det blir något enhetligt. Jag har en fin och rejäl korg som jag lägger allt i. Ibland tänker jag att det hade varit smartare om jag bara gav mig ikast med en babyfilt. Då hade den nästan varit klar vid det här laget. Men dessto mer sport att ta sig an ett megaprojekt. 🙂 Jag lovar att uppdatera den rafflande fortsättningen.
(Och ja, True Detective är bra. Lite segt ännu bara. Första säsongen var magiskt bra, så jag antar att det är svårt att toppa. Men jag hoppas att det lossnar snart.)
