Jag hade inga besvär med foglossning när jag väntade Vilmer. Men nu smyger det sig på mig. Tänk vad underligt att två graviditeter kan vara så otroligt olika varandra?
Jag vaggar som en anka, har redan lite problem med att ta på och av skor och strumpor och det är obehagligt att vända sig i sängen. På kvällen känns det som att hela mitt kroppsinnehåll, tarmar, bebis, rubbet bara vill ut nertill. Trycket både fram och bak är helt sjukt ibland. Jag tycker att det börjar väldigt tidigt måste jag säga, det är ju så lång tid kvar av graviditeten! Ni som har haft besvär av foglossningen, har det fortsatt så hela graviditeten? Och har det blivit värre eller molat på konstant?
Får jag bara sitta still så är jag rätt så nöjd ändå! 🙂 Och eftersom vädret fortsätter stråla och vi ska ut på mer fiske så blir allt lite lättare! 🙂
Jag väntar mitt första barn och fick problem med foglossning redan i vecka 13.. Men det var mer eller mindre väntat då min mamma haft problem tidigt i alla sina tre graviditeter. För mig funkar det att vila men jag vill också tipsa om samma sak som Tess ovan: gravidkudden! Jag köpte min på Blocket för en billig peng, och hurra vad den har gjort saker bättre! Sover mycket bättre på nätterna och har mindre ont på dagarna.
Jag väntar barn nr 2 nu o känner faktiskt inget (än?).
Men med första barnet, sonen fick jag foglossning i v25 (tror jag det va). Blev sjukskriven till slut, kunde varken sitta, stå eller ligga bekvämt så fick ingen sömn.. 🙁
Det är olika hur man upplever det. Fråga din barnmorska om dina symptom o lite tips på vad du ska tänka på för o underlätta. Det jag tänker på sj som lite förebyggande är att inte lyfta tungt, tänka på hur jag sitter o ligger. Sen sover jag med en sk gravidkudde. En längre kudde. Förra gången hade jag en vanlig kudde, men denna är faktiskt goare! Man kan ha den mellan benen eller att lägga upp ena benet på. Lite avlastning.
Sen skrev ju nån om ett bälte. Sök på gravidbälte- det är grymt bra för ont i ryggen samt foglossning!
Det är svårt o få bort det onda helt, men man kan ju försöka göra vad man kan för o underlätta för sig sj!
Min foglossning försvann så fort sonen va född.
Lycka till!
Tack så jättemycket för tipsen! Var hittade du en sådan fiffig kudde då tro?
Har ingen egen erfarenhet men min dotter som fick en son 🙂 för 3 veckor sen hade detta problem. Tror hon hade tipsat dig om ett bälte, osäker på om det heter foglossningsbälte eller nåt 😉 …tar bort mycket utav trycket neråt o det kan bli lättare för dig att gå! Kramar
Jag har haft foglossning med alla tre, värre för varje gång… Denna gång har jag fått gå med kryckor och verkligen lidit. När bebisen sjunkit ned med huvudet har det blivit bättre alla ggr så de sista veckorna har konstigt nog varit bättre än det varit under hela graviditeterna i övrigt. Denna gång började det bli riktigt dåligt runt vecka 14 redan. Dock håller jag med föregående kommentar om att jag inte heller upplevt det som ngt tryck nedåt. Mer som att jag ska gå av på mitten och att bäckenet är vansinnigt rangligt och instabilt. Så kolla att det inte är ngt annat som gör ont och hoppas du slipper ha ont framöver.
Hmmm, jag har haft foglossning med tre av mina men känner inte igen att det ”trycker” så där som du beskriver. Har du kollat så det faktiskt inte är något tryck neråt och att du livmodertapp inte är förkortad? Kanske bra att kolla för säkerhets skull. Bättre en gång för mycket.
Hade också foglossning med nr 2 och det blev värre ju längre gången jag var. Vissa dagar kunde jag inte gå alls, fick använda kryckor.
Jag blev sjukskriven med foglossningar redan i v15. Jag provade akupunktur, tens, vattengympa och bastubad. Akupunkturen förvärrade allt, vattengympan gjorde det också. Det som gällde var att ligga på soffan med tens-maskinen igång hela dagarna. Ibland somnade jag med hjälp av tens-maskinen och min sambo fick ta av den efter att jag somnat. Vissa kvällar tog jag alvedon, och då fick jag sova bättre än de andra nätterna. Jag hade konstant ont och en ökad altivitet ena dagen gav straff den andra. Men när jag gick in i v36 så började den absolut värsta skärande smärtan trubbas av lite, men den försvann aldrig riktigt. Men när lillen tittat ut så tog det bara typ 10 dagar och sen var besvären bortblåsta:D. Prova dig fram och gör bara det som du känner funkar, resten får andra göra. Man kände ju sig handikappad och jag blev arg, frustrerad, deppig flera gånger. Men det går över!!!
Jag fick också foglossning med nr 2, och känner fortfarande av det i ömma höfter & värk i ländryggen av & till.
Sonen är 12½ år nu, så tyvärr tror jag att det är nå’t man får lära sig leva med… 🙁