Vissa dagar ser bara ut så. Lämna barn på skolor och hos dagmamma runt om i Stockholm, jobba, hämta barn på skolor, hem och laga mat. Lämna barn till aktiviteter, hämta dem, fixa kvällsmat, sova och sedan börjar det om. Bara att skjutsa barnen en runda, eftersom de alla strösslas ut på olika orter, tar ungefär en timme. Per gång. Så de allra mest hektiska dagarna så sitter jag ett par timmar i bilen. Det ironiska i kråksången är ju att det i mil mätt inte alls är särskilt långt, men med trafik och köer så blir det ändå rätt omfångsrikt. Tänk uppe i Klimpfjäll hade jag över 3 mil, enkel väg, till skolan. Och det gick ändå snabbare?! Så är det. Jag är glad att jag har bil och körkort. Ska man dra det lite längre är jag glad att mina barn alls kan gå i skola och att barnomsorgen är så bra.
Så här sitter jag rätt ofta. Bakom ratten. Skulle jag åka kommunalt så skulle det tvivelsutan ta det dubbla i tid. Det finns många som tråcklar och pusslar så dagligen för att pyttsa ut sina telningar på olika ställen.
Sedan ska det vankas mat. När fantasin tryter och kylskåpet gapar halvtomt, då är det ett aber. Addera då hungriga, blodsockerlåga barn till det så blir stämningen än mer intressant. Vi gör det ändå rätt bra, vi föräldrar. Vi gör så gott vi kan. Och tänker att vi ska planera allt lite bättre redan imorgon. Sen när vi vaknar till en ny dag är dock den insikten som bortblåst… Någon som känner igen sig?
Här är en lösning på matproblemet. Ta ett valfritt djur, vilket som helst som du stöter på blir bra, fritera det direkt utan att hålla på och flå, stycka och krångla. Dekorera med lite tandpetare med ostkuber och voila! Middagen är serverad! Med en snajsig vit hatt blir måltiden alltid lite festligare, glöm inte det! (Undra vad det är för ett djur egentligen?)
Precis! 🙂
Barnen flyttat hemifrån, Våra bästa år har slutat spelats in (efter typ 70 år on air!), börjar bli lite halvsenil fast det är ett par år kvar tills pensioneringen och inte ens katten orkar bli klappad mer..
Givetvis skaffades katten som sällskap men det blir bästa fiasko, för katten fattar inte att den är sällskap ;p
Jag undrar mest vart tiden tar vägen?! 3 dar i veckan hämtar jag båda tidigt från förskolan, som ligger på gångavstånd, men lik förbaskat kan jag undra när kvällen kommer- Vad har jag gjort idag?!
Men en vacker dag, så hinner man väl med det där som man aldrig hinner med på vardagarna;)
Få dagar kan jag sätta ord på vad vi faktiskt har hittat på=)
Idag tex har 2-åringen legat i en stor vattenpöl mitt i en paddock medans 4-åringen testade hur det kändes att trilla av en stor häst i trav! Det var en kul dag;) Båda barnen (och mamman) supernöjda!
Ett mat-tips är nog att ha ett par marsvin eller råttor i frysen och bara brassa på när det passar! Borde ju vara bra portionsstorlek 😉
Kram Lisa
Hahahahahaha! Ja, nu gav du mig dagens garv! Hahahaha… Så sitter vi där en dag och undrar vad fasiken vi ska fylla dagarna med?!
Har det galet bra nu, sonen har 100 m till skolan och har tröttnat på min mat så gör egen. Dessutom så samåker vi till min högskola och sparar en timme/ dag.
Hahaha, ja nu ja! Men erkänn, så har det inte alltid sett ut?! 🙂
Tjenixen!!
Känner igen mig i detta med att Hämta Lämna barn och laga mat osv.. Jag är trebarnsmmam till tre töser som är 7år 3år och en nyfödd på snart 2 månader så just nu är jag mammaledig men vissa dagar är värre än dom andra, och det är just det här med att hämta barn på skola och dagis ( min tre åring går på dagis just nu 15 tim/v tis-tor) hem laga mat gå ingenom vad dom ska ha med sig till skolan eller dagis om dom ska ut på utflykter då måste man se till så att dom har varma kläder och matsäck osv sen får man inte glömma den eeeeeviga tvätten och diska städa osv, när klockan är 20.00 och jag vill ta kväller och alla barn sover så sitter jag alltid i soffan däckad med en filt trots att jag har väntat hela dagen på att få se mina favorit program…. ha det toppen!!! kramisar // Annelie
Ja, jag vet! Allt planerande gör en tokig! inte undra på att dagarna virvlar iväg i ett nafs. Man lär sig hantera trist-stressen… Härda ut bara, livssyster! Aldrig trodde man väl att man skulle uppskatta några timmars slöande i soffan ENSAM när man var yngre! Kram på dig!!!