Jag älskar julen med alla dess förberedelser, julpyntet, musiken, förväntningarna och smakerna! Lucia knackar på dörren och vad vore luciafirande utan saffransbullar? Jo, lika jolmigt som lussebullar utan saffran! Så här stöptes deg och Vilmer och jag bakade!
Kommer så väl ihåg själv hur underbart det var att baka just lussebullar. Känslan av att se hur de olika ingredienserna bara transformeras intill läckerheter. Roliga är de ju också att rulla och krulla. När Vilmer var ungefär lika liten som Blända är idag satte jag honom i sin vita IKEA-barnstol och han fick knåda och greja han med med degen. Jag penslade och gräddade och knådade, och rätt som jag slängde ett getöga på honom så hade han somnat mitt i lussebulledegen sin. Den här gången höll han sig vaken och smakade glatt på resultatet av ansträngningarna.
Jag brukar alltid tillsätta ett halvt gram mer saffran i degen än vad som står i receptet. Ska det va, så ska det vara ordentligt!
Sex plåtar kom lastade med gyllene bullar och julefröjd och julefrid! Nu har jag fikabröd, men pass på, det är strykande åtgång på dessa! De blev väldigt goda och tacknämligt nog otroligt saftiga!
