Jag känner att jag bara blir surare, grinigare och gnälligare allt vad tiden lider. Och jag lider. All motivation till förlossningen är som bortblåst och jag vill inte göra något alls. Jag har haft så ont i fogarna sista två dagarna att jag inte kunnat gå på eftermiddagarna/kvällarna. Jag vill ligga för mig själv i sängen och tjura. Möjligen äta choklad. Det kan jag också tänka mig att göra. Mina vader är stabbiga, feta och helt uppsvullna och ser mer ut som brofästen än mänskliga extremiteter. Mitt huvud är klotrunt min kropp är enorm och nästan alla mina kläder är för små. Imorgon har jag fått tid för ett ultraljud på sös som garanterat inte kommer påskynda någonting och kommer kännas helt meningslöst att göra. Jag är trött på det här nu. Fattar att jag framstår säkert som en riktigt otacksam gnällspik men: Jag. Är. Så. Trött. Nu.
Undrar om risken för förlossningsdepression ökar ju mer man går över tiden?
Tänker ta en tupplur exakt precis nu. Hoppas den ger lite energi eller bara, varför inte, helt enkelt sätter igång skiten…
Jag vet hur det känns! Stackare! Det är inte kul att gå över tiden. Har gjort det en gång (11 dagar) och de var de längsta dagarna i mitt liv!
Kom ut nu Styrbjörn!!!!!
Ja det är för trist att gå över. Tur att man inte är elefant, de väntar ju barn i 2 år ; ). Stor kram till dig. Han/hon kommer snart! 🙂
Säkert jättejobbigt att vänta. Vi väntar oxå ;). Styrkekramar till dig! Det lilla livet kommer snart! Kramar
Vet inte vad jag ska säga som kan lindra, men vill bara bekräfta vad du känner. Det är genomvidrigt och man mår skit när man går över. Gick över 15 dagar med första och 14 med andra. Andra barnet kom dessutom på min födelsedag något jag fortfarande inte kommit över såhär ett år efteråt. Tror att den besvikna känslan över att jag gick över på något sätt fastnat i att min födelsedag snoddes. Var rädd om dig, käka choklad så att det sprutar ur öronen. Försök att vila. Var superdeppig varje morgon då jag vaknade utan att något satt igång. En förlorad dag liksom, men båda förlossningarna startade sedan på kvällen. Du har mina sympatier och önskar dig kraft att härda ut!!
Hugga men be om att få bli i gång satt i stället om det känns så där ja förstår hur jobbigt det är…De måste lyssna på dej
du få prata dej till det helt enkelt ja hoppas allt ordnar sej….kram från mej å barnen i junsele
Åh jag vet hur det känns! Jag vart igångsatt i v 42 med sonen. Dom där två veckorna var hemska på alla sätt. Folk som hör av sig varje morgon och frågar om man fött, tillslut fick jag be alla att låta mig vara. 🙁 Man blir otroligt deppig men det försvinner så fort du har din plutt i famnen. Jag hoppas att det startar för dig snart!
Jag är gravid med min andra son nu och hoppas verkligen att jag inte kommer gå över tiden så mkt som sist.
Stor kram och håll ut!! Inte mkt mer man kan göra. 😉
Saffran är mirakel har funkat på alka jag känner.baka saffransbullar:)
Jobbigt! Det finns ju en del forskning med det där med förlossning/graviditet och post partumdepression. Jag vet inte hur det är med överburenhet, men jag vet att man nyligen kunnat bevisa att nivån av upplevd fysisk smärta under förlossningen påverkar risken för förlossningsdepression. Tex så får färre mammor som ”tagit” epidural förlossningsdepression. Vad jag främst vill säga att förlossningsvården har mycket att jobba på när det gäller den psykologiska biten (den medicinska vågar jag inte uttala mig om) Så, jag önskar dig en snar förlossning/igångsättning/snitt med så mycket mysig smärtlindring som bara finns. Lidande är sjukt överskattat. Kram/PsykologSara
Helt otroligt att du inte får en hinnsvepning!! Ofattbart.. Lider me dig. Blev nyfiken å googlade på hinnsvepningar. Vissa har tydligen prövat att göra det själva hemma… Denna tjej e i samma sits som dig å fick en hinnsvepning: http://beatas.se/2014/september/en-veckas-overtid.html
Kräv en svepning imorn!!!!!!
Stora styrkekramar från en som e i 6:e mån 🙂
Sandra!!!! Fy, jag lider med dig! Du ska veta att vi är flera härinne som följer din resa och bara vill att bebben ska komma ut! Visst är det också svårt att veta vad man ska göra? Tankarna glider i väg! Man blir negativ och man tappar lusten!!!
Jag bevakas just nu för en ev.havandeskapsförgiftning och det är också otroligt stressande! Man ska vila och ta det lugnt, men då blir man ju orolig och ledsen. Dessutom hade jag lågt sköldkörtelprov och det vet jag knappt vad det innebär! Vi får deppa härinne ihop!!!!!! Jag hoppas så otroligt mycket att du har bebisen i din famn snart! Kramar
Be om en hinnsvepning lycka till